En tillbaka blick!

Jag kikar tillbaka på spelomgången som varit. Hårda strider och lyckade tärning slag.

Ryssarna pressade på och började sin anstormning. Tiden skrider framåt och vi måste ta mark. Denna runda förberedde vi våra stridslystna ryssar att återigen ta mark och krossa tyskarna.

Med några lyckade slag från (vem tror Ni?) Mr Land så lyckades de tränade tyskarna att hålla sina moral-slag och hålla ihop sina trupper. Grattis igen till Land!

Jag fick en liten lektion denna gång i att snipern kan vara elak. Riktigt elak. Deras tyska sniper tog två av våra ledare. Tydligen höll de inte sina huvuden tillräckligt lågt när de spatserade runt och gav ut order. Fick några hints att det känts om det är 50-50 att ledarna ryker när en sniper dyker upp. Funderade lite om detta var verklighets troget och jag kom fram till att detta kan nog vara så. Bra spel helt enkelt.

Åter till spelet. De försvarande tyskarna har lagt upp några truppminor vid järnvägen. Min taktiker tyckte detta var ett ypperligt tillfälle att forcera dessa med en stridsvagn. Sagt och gjort. Vi gav order till vår stridsvagnsförare att göra detta och det lyckade bra.

En bit bort, i ett hus, hade vi nu samlat en hel hög av soldater. Återigen hörde vi ljudet av deras granatkastare. Glasskärvor och sten flög förbi våra huvuden. I allt detta tumult sköts en av våra ledare ner. Stämningen bland soldaterna blev bitter och de började planera sin framryckning.

Vi har nu lagt mer rök framför fienden och våra flygplan cirkulerar runt tyskarna.

Till en början kändes spelet väldigt avancerat och lite svårbegripligt. Det ÄR ett massivt spel. Men efter några omgångar börjar man fatta mer och mer. Detta tack vare mina trevliga spelkamrater runt stridsfältet. De förklarar med enkla ord hur och varför det blir som det blir. Detta är ett stort plus när man spelar och lär sig spelet ASL.

Det jag gillar mest med ASL är hur spelsituationer ser ut. En del gånger kan spelarna börja prata om helt andra saker medan nästa minut vara helt koncentrerade på ETT tärningslag. Man måste kunna flumma iväg ibland. Det skall ju trots allt vara ett sällskapsspel.Sedan älskar jag hexagon-spel och det tror jag man måste göra för att ens tänka på att spela ASL.

Spelomgången var trevlig och båda sidorna var nog rätt nöjda med denna omgång. Jag skall nu låna hem reglerna och skumma över dessa. Skall bli en trevlig läsning och jag ser framemot lite tid med denna regelbok på 2kg. Nästa gång skall jag reflektera över spelet och lite av omgången som varit. Tyvärr kunde jag inte delta i denna del av striden men vad jag hört gjorde min ryska ledare ett utomordentligt arbete på stridsfältet.

På återseende mina nördiga ASL spelare!

Bild

 

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s